Alla har hemligheter. Det är inte meningen att man ska veta allt om alla. Inte veta allt om någon egentligen. Vissa saker ska stanna kvar. Det handlar inte om att veta mest alla, det handlar inte om vem som har det dyraste sminket, den bästa plattången eller de mordenaste skorna. Det ytliga har ingen betydelse i slutändan. Det ytliga är ett intryck, inte en slutsats. Det handlar om vad du gör när du gjort intrycket. Det handlar om vad du säger, hur du beter dig och hur du tänker. Det är inte rätt att svika dom som du bryr dig om. Det är inte rätt att vända dom som bryr sig om dig ryggen. Man ska ta vara på det man har, det man får och inte ta något för givet.

Jag älskar mina vänner. Mina, alldeles egna vänner. Dom jag haft så länge jag faktiskt kan minnas. Nu när jag ändå tänker tillbaka så kan jag inte komma ihåg hur mitt liv var innan jag träffa dom. Dom bästa. Jag älskar stunderna i livet då man verkligen känner hur trygg man är med sina egna. För under deras vingar är jag trygg. Med dom bakom mig klarar jag allt, för jag vet att när jag ramlar ner så hjälper dom mig alltid upp på benen igen. Dom ger mig en hand och hjälper mig upp liksom. Och jag gör samma sak för dom. Jag vet vart dom står och dom vet vart jag står. Vi vet att vi alltid bara är ett telefonsamtal bort och att vi alltid har en famn för varann att kunna gråta ut i. Och det är det som kallas trygghet. Tryggheten när man vet att även om jag tar ett snedsteg, även om jag gör misstag och säger dumma saker så löser det sig, för dom vill vara med mig och jag vill vara med dom.

Bollen ligger hos oss själva. Vi väljer vilka vägar vi ska gå, ingen annan väljer det åt oss. Vi lever vårat liv, ingen lever det åt oss. Så ta vara på det du har, för du vet inte när det försvinner.